Hur gör du för att inte blanda ihop arbete med fritid? Blir det inte tungt att jobba hemifrån? Hur hanterar du orsäkerheten med att inte ha en regelbunden månadslön? Hur kan du vara säker på att få ekonomin att gå ihop?
Efter ett drygt år som egenföretagare på heltid har jag flera gånger fått svara på de här frågorna. Och innan jag fattade beslutet att säga upp mig från en på många sätt bra och trygg arbetsplats i augusti 2020 så var det de frågorna jag själv funderade mycket på.
Att inte blanda jobb och fritid
Att inte blanda arbete med fritid är viktigt. Om man hela tiden är halvt "på jobb" kan det vara svårt att koppla av. Jag har löst det genom att bokföra all arbetstid med hjälp av Toggl. Så fort jag gör något jobbrelaterat trycker jag på play, och appen börjar räkna minuter och sekunder. Då får jag dels en tydlig bild av hur mycket arbete jag gör, och en tydlig indelning i arbetstid och fritid.
Jag tycker de facto att arbete och fritid blandades mera i en traditionell arbetsmiljö, där en åtta timmar lång arbetsdag bestod av både intensivt arbete, men också lunchpauser och allmänt snack med kolleger vid kaffeautomaten. Som frilansare bokför jag i medeltal mycket mindre än 8 timmar arbetstid per dag (typ hälften av det), men den tid jag bokför är alltid koncentrerat arbete. Det finns inget kollektivavtal som säger att jag måste sitta kvar vid mitt skrivbord och rulla tummarna efter att dagens arbete är klart. Eller att jag inte skulle kunna ta en 3 timmar lång lunchpaus för att hinna med en löprunda eller att uträtta ärenden på stan under dygnets ljusa timmar. Eller bara prioritera att ta det lugnt.
För mig som journalist och illustratör passar det här, men jag har full förståelse för att det inte går att applicera på alla branscher. Eller personlighetstyper och livssituationer.
Att jobba hemifrån
Oberoende av om man frilansar eller inte har många fått prova på distansarbete under de senaste åren, på grund av pandemin. Det har sina sidor. Det största problemet som frilansare är ensamheten, och bristen på kollegial samvaro. Jag är ändå glad för att inte jobba i en stor organisation, där distansarbetet försvårarar koordinering.
Men jo, att inte ha en tydlig arbetsplats - ett kontor - att gå till kan vara utmanande. Men farhågor om att man börjar se hemmet som en arbetsplats har inte infriats för mig. Primärt är mitt hem ett hem, och mitt skrivbord mitt eget. Sen jobbar jag och tjänar pengar här också mellan varven, men det är liksom mentalt sekundärt.
Ett kontor har sina fördelar, och jag kan väl förstå att vissa egenföretagande frilansare väljer att hyra ett arbetsrum, eller jobba i en coworking-miljö. Återigen handlar det säkert om vad man personligen föredrar. Skulle jag bo i en lägenhet i stan skulle jag säkert överväga detsamma, men här ute på landet där kvadratmetrarna är lite flera ser jag ingen anledning att betala för ett kontor, och därmed också för en arbetsväg.
Särskilt så här i smällkalla vintern är jag glad att ha 3 meter från sängen till jobbet (ok, kanske 15 meter, om jag tar en sväng via köket för en morgonkaffe).
Att inte ha en regelbunden månadslön
Efter att ha jobbat som löntagare i många år är det en rejäl omställning att plötsligt inte ha en förväntad summa som dyker upp på kontot ett visst datum varje månad, färdigt friserad av beskattaren - pengar som är redo att bara användas.
Som löntagare var lönen på något sätt frånkopplad det vanliga jobbet. Jobbet var något man gjorde, det hörde till, och sen kom också lönen på kontot en gång per månad. Visst tänkte jag någon gång på att dryga ut kassan med att önska jobb på helgdagar, men i de enskilda arbetsuppgifterna var tankarna på lönen sällan närvarande. Man kom på jobb, gjorde det som förväntades, och sen gick man hem. Oberoende av hur snabbt man jobbade, eller hur mycket man ansträngde sig (inom vissa ramar naturligtvis) så kom samma lön in på kontot. Jag hade inte ens koll på vad jag förtjänade per timme.
Numera hänger lönen mycket intimt ihop med arbetet. Inför varje uppdrag väger jag in en uppskattning i hur länge jobbet kommer att ta när jag gör upp en offert. Tanken på timlön är ständigt närvarande, och den kan variera mycket från uppdrag till uppdrag. Frågor som hur viktigt uppdraget är med tanke på framtida uppdrag, hur desperat jag behöver det, och hur gärna jag gör just den här typen av jobb spelar in i prissättningen.
Numera skulle jag inte ens vilja ha en regelbunden månadslön. Det ständiga "tid = pengar"-tänkandet ger mig möjligheten att jobba hårt och tjäna mycket, eller friheten att ta det lugnt och acceptera att inkomsterna blir lägre. Det är förstås ett idealtillstånd, och ibland skulle jag gärna ta emot mera jobb men potentiella kunder saknas. Då får man sätta arbetstid på marknadsföring i stället. Men mestadels har det faktiskt gått bra och uppdragen har räckt till, och det är jag väldigt tacksam för.
Hur man får ekonomin att gå ihop
Under 2021 var min största månatliga fakturering 10778 euro, och den månad jag fakturerade minst uppgick summan till 149 euro. Fakturornas summa varierar alltså enormt från månad till månad för mig. Arbetsmängen varierar också, men inte alls lika mycket. Ibland jobbar man flera månader med ett större projekt, och kommer åt att fakturera först när det är klart. Ibland jobbar man med flera mindre projekt och fakturerar efter hand, och då blir kassaflödet jämnare.
Sen kompliceras ju allting ytterligare av att den summa som står på fakturan ingalunda kan jämföras med en personlig lön. För de pengar som rullar in skall friseras till en hel del (moms och övriga skatter, försäkringar, införskaffningar och andra avgifter) innan man kan nafsa till sig några "egna" pengar. Men trots att variationerna är stora så har jag, av en händelse, ungefär samma summa pengar i handen efter mitt första företagarår som jag tidigare fick på årsbasis som anställd.
Några praktiska råd: Lite besparingar bör man ha. Någon som lever från månadslön till månadslön avråder jag från att bli egenföretagare innan denna person har samlat ihop en buffert. Att vara fullständigt beroende av att få ihop en viss summa, månad för månad, skulle som egenföretagare innebära en enorm stress. Då är det bättre att vara löntagare och veta att pengarna med säkerhet kommer in på kontot.
Men hur stor skall egenföretagarens buffert då vara? Ju större, desto bättre. Eller ju större, desto säkrare kan man känna sig. Det här är förstås igen en fråga som har med livssituation, möjlighet och förmåga att spara pengar, personlighetstyp och risktolerans att göra, så något svar som gäller alla kan jag inte ge. Men en buffert som åtminstonde kan bekosta de personliga utgifterna under 3-6 månader är något jag rekommenderar (till alla, också dem som inte är företagare). De pengarna behöver inte vara liggande på något konto, utan kan med fördel vara investerade med bra riskspridning i till exempel aktier eller fonder. I bästa fall, och förmodligen, behöver man aldrig röra de pengarna - men man sover mycket bättre (och jobbar därmed bättre) om man vet att de finns till hands.
Men för min egen del var en avgörande del av beslutat att bli egenföretagare att jag har besparingar som i nödfall kunde bekosta mina utgifter under en lång tid framöver. Men hittills har jag lyckligtvis inte behövt konsumera en cent av de pengarna.
Fler arbetsgivare är bättre än en
Så här i slutet av 2021 kan jag igen konstatera att mina personliga uppdrag som frilansare har fördelat sig rätt så jämnt mellan illustrationer och journalistik. Nya element som har kommit in i bilden i år är layoutarbete och animation. Båda två har varit mycket givande och har gett mig en möjlighet att utveckla och bredda mitt kunnande.
Flera animationsuppdrag är något jag särskilt önskar mig av det kommande arbetsåret 2022. Och förstås en fortsatt fin balans av journalistik, översättningar, layout, illustration och övrig grafisk design.
Ibland frågar mig folk om det inte känns osäkert att vara sin egen arbetsgivare. Hur man kan lita på att uppdragen verkligen kommer in, och att inte kunderna vänder sig till någon annan? Då brukar jag tänka att jag, i stället för att ha en, har en massa arbetsgivare. Om man som anställd någonstans får sparken från sin ena arbetsgivare är det kört, medan man som frilansare de facto har spridit den risken på flera arbetsgivare. Om någon försvinner finns de andra kvar, och blir förhoppningsvis fler.
Stort tack till alla fina arbetsgivare jag har fått samarbeta med under 2021. Vi fortsätter år 2022!
Foto: Frida Lönnroos
Illustration: Sebastian Dahlström