Som frilansande journalist och illustratör jobbar jag nästan uteslutande hemifrån. Jag har ett arbetsrum (som samtidigt är klädrum, gästrum och förråd), men jag trivs bra vid mitt skrivbord och ritbord. När man själv lägger upp sin arbetsdag finns ju inga regler för lunchpauser eller andra pauser - och när man jobbar i ett kreativt yrke är pauser absolut nödvändiga.
Att ta en tupplur eller att slötitta på något på sociala medier är ingen vidare bra paus. Det tar länge innan hjärnan kommer in i den där flow-känslan igen. Det som funkar bäst för mig är pauser där man gör något aktivt - men radikalt annorlunda. Träning funkar alltid. Men är det bara en kortare paus som behövs har jag märkt att läsning fungerar lika bra - eller min personliga favorit: walking bass.
Walking bass var något jag sysslade en hel del med under mitt år på Lappfjärds folkhögskola 2000-2001, när jag studerade jazz för elbas. När det kommer till basspelande gillar jag att spela allt från metal till funk (vilken basist gör nu inte det?), men jag ÄLSKAR att spela walking.
Ta en promenad på greppbrädan
"Walking bass" är en typ av baslinje som främst associeras till blues- och jazzmusik. Det handlar om att spela fjärdedelsnoter (oftast) som liksom "promenerar" upp och ner längs musikens ackord och skalor (lyssna på det här exemplet så förstår ni vad jag menar).
Särskilt inom swingjazzen är det basistens uppgift att producera en ständigt improviserad baslinje med fyra noter per takt, där den första och tredje definierar ackordet, medan den andra och särskilt den fjärde fungerar som ledande noter som för linjen vidare. Det gäller att inte sväva för långt bort från tonika, kvint och ters, men inte heller spela upprepa samma enkla "riff" gång på gång (jämför med tex country, dansbandsmusik eller tidig rock 'n' roll a la Elvis), utan hålla det ombytligt och intressant.
Basen klättrar upp och ner längs ackordens toner och tillhörande skalor. Att producera denna baslinje är en sysselsättning som kräver att man inte släpper koncentrationen för ett ögonblick, men samtidigt kan ge en känsla av flow. Man liksom flyter på genom musiken och "löser problem efter problem" på ett elegant sätt. Men tappar man sin flow så faller allt ihop som ett korthus.
I väntan på att jag skall komma till skott med att köpa en ny kontrabas "går jag ut och promenerar" på min elbas. Den fantastiska appen iReal Pro (rekommenderar varmt!) förser mig med ett kompband till alla jazz-standards man kan tänka sig.
Jag skrev om den här paussysselsättningen i mitt blogginlägg om mitt första kvartal som egenföretagare. Responsen jag fick på sociala medier var att många andra sysslar med att musicera under arbetspauserna.
"Om jag kör fast helt i en text så lossnar det efter 5-10 minuter vid pianot."
"Det bästa jag kan göra på lunchen på hemmakontoret är spela piano, åtminstone en liten stund. Då är jag piggare och klarare i tanken att fortsätta jobba sen."